Dahlin: Årets mest genomtänkta allsvenska tips - inget 08-lag topp tre

LÄS ÄVEN: Gusten Dahlin ny allsvensk krönikör på Fotbollskanalen

I helgen drar det igång. Snart är kulan i luften igen och ännu en allsvensk säsong ska fylla mitt tomrum, mitt hjärta, min hjärna. Och det är just den sistnämnda, min hjärna, som behöver gå på högvarv för att jag ska kunna komma rätt på ingångsvärden och logik kring denna älskade, hopplösa, omöjliga och underbara serie.

För ett logiskt allsvenskt tabelltips är i min värld alltid ett rörigt allsvenskt tabelltips. Klart att man kan chansa, kasta nio lag mot väggen och låta de fyra som fastnar utgöra en toppstrid - eller så gör man som jag: vrider, vänder, pusslar, åberopar erfarenhet och tar höjd för vad som borde, inte borde, kommer och inte kommer att ske innan man landar i en tabell som är fylld av kansken, asterisker och brasklappar.

"En helgardering", kanske någon invänder?

Nej, bara ett så ambitiöst försök som möjligt att se in i framtiden. Så här har ni det: det mest genomtänkta, logiska och röriga säsongstips vad gäller den allsvenska toppen du kan få tag i. Och blir det som jag tror så kommer inget Stockholmslag topp tre!

Är det något jag lärt mig av den här serien så är det att det vi vet och det vi tar för sanningar i mars absolut inte behöver stämma några månader senare. Att vi under hösten kommer klia oss i huvudet och undra hur fan vi kunnat tro att det skulle vara på något annat sätt tidigare under året.

Det går liksom inte att förutspå hur en allsvensk säsong ska gå, se ut och sluta utan att ta i beaktning att en del framträdande spelare kommer göra det så pass bra under våren att de sedan går förlorade. Oftast för finfina pengar numera, men ytterst sällan hämtas en ersättare in som omgående kommer in och fyller ut skorna.

Utöver det kommer naturligtvis andra viktiga och lite mindre viktiga spelare att skada sig. Dominoeffekten av det blir många gånger att man dels behöver pussla ihop, lappa och laga med vad man har på ett sätt som är på lagets bekostnad, dels kanske använda en del spelare lite för mycket än vad man egentligen hade velat. Flera skador senare under året som konsekvens av det? Kors i taket.

Som om inte dessa brasklappar var tillräckliga så ska fyra lag Europakvala. Malmö FF har absolut ett case när det kommer till att de kan hantera både Allsvenskan och Europaspel, men skrapar man lite på ytan så hittar jag bara det senaste halvåret en rejäl missräkning i Europaspelet och backar vi bandet till 2022 så var det ett himmelsblått mästarlag som förvisso tog sig in i Europa League men kraschade resultatmässigt väl där och parallellt seglade in på en sjundeplats i den allsvenska tabellen. Visst hade det sina naturliga förklaringar i framför allt hur rörigt det var på tränar- och sportchefspost där och då, men jag ville bara nyansera bilden av att Malmö FF otvivelaktigt hanterar tvåfrontskrig utan bekymmer.

Bäst i klassen är de dock ohotat. För titta bara på övriga lag som försökt ge sig på att nå framgång i Europa och samtidigt även hålla kursen i den allsvenska tabellen. Djurgården upplever just nu en otrolig Conference League-vår, men priset de betalade i höstas var att man sjönk från en andraplats och nya Europaäventyr med start i sommar till en fjärdeplats och hoppet om att Malmö FF cupvinner det åt dem.

Elfsborg sommarkvalade sig hela vägen in i Europa League i fjol och stod sedan för ett heroiskt ligaspel, i alla fall hemma i Borås, där man tog tio poäng och besegrade självaste Roma, och framgångarna genererade inte bara finfina segerpremier från Uefa utan man fick också iväg Michael Baidoo och Timothy Ouma under vintern. Och Besfort Zeneli behöver inte tänka på att anordna någon kräftskiva i augusti, om vi säger så.

Var det värt det? Fråga supportrar, Hiljemark, Andreasson, sponsorer och kassörer och jag är övertygad om att man får entydiga, rungande, jakande svar, men… nu då? Den allsvenska hösten offrades på Europa League-altaret och när de sista dropparna kraft kramats ur borta mot Tottenham i slutet av januari var man en mirakelräddning från Isak Pettersson ifrån att åka ur vårens svenska cupen redan i gruppspelet. Kvar står det gamla gardet i Simon Hedlund, Niklas Hult, Per Frick, Johan Larsson, Sebastian Holmén och Arber Zeneli - alla 30-nånting - och ska nu ladda om batterierna inför ett år som inte kommer innehålla någonting av det där otroliga och adrenalinstinna de nyss upplevt. Det är lättare sagt än gjort. Samtidigt: får ett sånt här ärrat och erfaret gäng träff på saker och ting, spelschemat tillåter en del återhämtning och de gubbgriniga vinnarskallarna gör sig påminda ännu en gång så kan det här såklart slå åt andra hållet och bära riktigt långt - precis som det gjorde för bara två år sedan.

Häcken tog sig in i Europa League hösten 2023, året efter deras SM-guld, men väl där var det så snustorrt i tanken att det nästan var smärtsamt att se dem mot Bayer Leverkusen, Molde och Qarabag. Inte en enda poäng tog dem. Noll. Niente. Zip nada. Vinner de cupen senare i vår så lär målsättningen vara att ta sig tillbaka in i det Europeiska ligaspelet, men finns då kräm till att samtidigt landa in topp tre hemma i allsvenskan? Jag är skeptisk till att man redan är "där".

Ni förstår ju själva, om ni tagit er såhär långt i mina resonemang, att det inte bara är att haspla ur sig ett förhandstips och gå lite på volley utifrån ett lyckat eller misslyckat cupspel, ett tränarskifte eller ett intressant nyförvärv. Man måste lägga pusslet. Dominopusslet som är en allsvensk säsong och som särskiljer sig från den stora fotbollsvärldens förutsättningar nere på kontinenten, i en helt annan ände av näringskedjan.

Jag vågar lova att Hammarby inte slutar topp tre om de, som jag tror, tar sig in i Conference League. Ännu säkrare är jag på att AIK absolut inte kommer kunna dubbeljobba på ett framgångsrikt sätt om de nu skulle göra Bajen sällskap in i Konferensen (förmodligen spelar det inte ens någon roll, jag tycker det ser så ihåligt, rörigt och explosivt ut i AIK oavsett vad, men det kan vi återkomma till i någon annan text). Och skulle Malmö vinna cupfinalen räknar jag även bort Djurgården från tabellens övre tre platser.

Skulle så bli fallet, alltså att Malmö vinner cupen och Djurgården återigen ska in i en sommar fylld av Europakval, så vill jag dubba BK Häcken till favoriter att bli best of the rest. För det är i de termerna vi får prata nu.

Malmö FF är rättmätiga jättefavoriter att vinna sitt tredje raka SM-guld. Sitt femte på de senaste sex säsongerna. Allt annat hade varit en jätteknall, och därför är det inte orimligt att vi numera i alla fall snackar om styrkeförhållandena på det sättet. Klart att ett annat lag kan vinna. Vi ska fortfarande spela om det, bollen är rund och allt det där. Oddsmarknaden bedömer inte chanserna att Malmö FF vinner guldet till 100 procent. Eller ens nittio. Eller åttio. Och herregud, bara för att en klubb och ett lag dominerar under en tid behöver samma klubb och lag inte dominera för all framtid, eller ens nästa tid. Titta på Manchester United. Juventus. Rosenborg.

Men Häcken som best of the rest var det, ja! Denna tanke utgår ju såklart från allt resonemang jag fört ovan, att Häcken inte vinner cupen och således inte tar sista platsen på Europatåget utan att Jens Gustafsson och Erik Fribergs nygamla lagbygge enbart har 30 allsvenska omgångar att fokusera på. Det jag sett hittills har sett spännande ut och framför allt långt ifrån färdigt. Det liksom går åt rätt håll för varje match som spelas. Och när det kuggar i ordentligt för nyförvärven och de insläppta målen inte blir 51 stycken (!) Som under 2024 lär de gulsvarta bli riktigt, riktigt farliga. Och vad är det man brukar säga? Uselt genrep (0-4 mot Sarpsborg), bra premiär?

Bakom alla dessa usual suspects då? Ska Mjällby någon gång få de förhandstips de förtjänar? Ska de förflytta sina positioner ytterligare uppåt i tabellen? Ska Mjällby AIF på riktigt vara med och över 30 omgångar slåss om stora och små silver? Jag är inte där än, så jag kommer fortsättningsvis säga nej. Orättvist? Kanske det, men jag kan ju inte göra våld på min egen övertygelse när det är fritt fram att tänka högt!

Var har vi IFK Norrköping med en skadefri Totte Nyman och en cupsemifinal i ryggen då? Med tanke på fjolåret, med tanke på tränarskiftet och framför allt med tanke på den smärtsamt ansträngda ekonomiska situation man satt sig i och som lär prägla inte bara denna säsong utan ganska många säsonger framöver vad gäller strategi och upplägg så kommer jag inte sväva iväg här. Totte kommer i sällskap av Traustason och Moberg Karlsson hålla Peking borta från en ny nedflyttningsstrid, men övre halvan tror jag är en sund målsättning för den nybakade huvudtränaren Martin Falk (född 1995! Allsvenska huvudtränare ska inte vara födda 1995!?) och hans gäng. Och herregud, är det så illa med ekonomin som det faktiskt verkar vara så är väl det mesta till salu och då kanske både en och två spelare som motar Nedflyttningsstrid-Olle i grind behöver lämna.

Jag köper in mig på det unisona snacket om Gais svåra andra skiva, ett nytt kontrakt utan bottenstrid hade varit en imponerande bedrift på sitt sätt trots fjolårets sjätteplats. Och årets nykomlingar kommer inte ha något att göra med något annat än överlevnad. Så har vi det sagt.

Sirius? Nja. De har täppt till truten på mig förr senaste åren, och det har jag respekt för, men jag tror att lite för mycket klass lämnat Studenternas senaste dryga halvåret. Man har även i Uppsala bytt tränare och någon gång så måste ju ett totalt okänt nyförvärv floppa?

Det lämnar oss med IFK Göteborg - denna blåslagna jätte som hängt mot repen alldeles för länge och som nu verkar ha rest sig på nio. Eller? Har vi begått det klassiska misstaget och gjort för stora nummer av för få matcher i slutet av februari och början av mars nu igen? Kan det verkligen ha gått så fort för Billborn och Björklund att man med tre, fyra nyförvärv och en vinter förbytt kvalstreck och oro till drömmar om allsvenska toppstrider? Vi hade nye sportchefen Hannes Stiller i halvtidsstudion av cupsemifinalen mot Malmö och då tyckte jag han också påvisade ett tvivel kring huruvida det gått för fort eller inte.

Jag är i alla fall en av många som fnissat åt att Blåvitt ifjol kommunicerade att en målsättning är att spela i Europa senast 2026 och det är på ett sätt makalöst att jag nu sitter här och svängt kring att den målsättningen bara är att avskriva. Jag säger inte att det är troligt eller att det kommer bli så, jag säger bara att vi med den senaste månaden i färskt minne inte kan vifta bort den och att vi just nu inte kan fnissa åt den. Och det är verkligen ingenting jag sörjer, jag har saknat ett starkt IFK Göteborg som på sitt sätt bidrar till ökad konkurrens, storslagenhet och ovisshet i toppen av Allsvenskan. Och helt ärligt: väldigt mycket av det jag hittills sett av detta Blåvitt - trots att jag vis av erfarenhet borde ta detta cupspel med en ordentlig nypa salt - tycker jag tyder på att man kan smyga med i toppen redan i år.

Det ena nyförvärvet ser bättre ut än det andra, de unga, egenfostrade spelarna som kommit upp underifrån ser otroligt spännande ut, Billborn är en erkänt och bevisat väldigt skicklig fotbollsutvecklare, både kollektivt och individuellt, och på överfyllda läktare finns en urkraft och en orkanstark medvind att fånga om man bara hamnar rätt med surfingbrädan. Bajen borta i premiären är såklart en av årets tuffaste test, men man vann motsvarande möte i september och för bara några veckor sedan asfalterade man dem med 4-0. Jag säger ingenting om att Hammarby såklart är rättmätigt oddsmässiga favoriter till segern i en sån här premiär, men jag säger att om nu Blåvitt skulle få med sig ett gynnsamt och bra resultat från Stockholm är jag övertygad om att Halmstad och Värnamo besegras av bara farten. Och någonting man alltid, alltid, ALLTID måste komma ihåg när det kommer till allsvenskan är att en bra start kan räcka oerhört långt och få oanad fart på vilken utdömd rishög som helst. På samma sätt som en resultatmässigt jobbig start kan ta knäcken på vilka drömmar och uppskruvade förväntningar som helst.

Vi börjar närma oss slutet på den här inledande texten från min penna denna allsvenska säsong, men fler ska det bli och kul ska vi ha. Välkomna! Och innan jag sätter punkt ska jag självklart koka ned alla dessa tankar till det där lika delar röriga som logiska förhandstipset.

Here it goes:

Malmö FF
Häcken (förutsatt att de inte vinner Cupen)
(Hammarby (om de mot all förmodan bränner Conference League))
Elfsborg
Hammarby (eftersom de kommer gå in i Conference League)
(Djurgården (om nu Häcken skulle vinna cupen och Diffen således inte får Europakvala))(Häcken (om de skulle vinna cupen))
IFK Göteborg
Djurgården (om Malmö skulle vinna cupen)
Mjällby
(AIK (om de skulle ta sig in i Conference League))
AIK (om de inte skulle ta sig in i Conference League)
Norrköping (om ekonomin tillåter dem att mer eller mindre behålla nuvarande trupp)
Sirius
Halmstad
(Norrköping (om det ekonomiskt kniper så pass mycket att spets måste säljas))
Brommapojkarna
Gais
Öster
Degerfors
Värnamo