Isak behöver mer - för att slå sig in bland de tyngsta

Gunnar Nordahl. Kurre Hamrin. Ove Kindvall. Ralf Edström. Tomas Brolin. Martin Dahlin. Kennet Andersson. Henrik Larsson. Och givetvis Zlatan Ibrahimovic. Alla har de med sina mål tagit det svenska landslaget till mästerskap och framgångar och blivit riktiga hjältar.

Likt Nordahl gjorde när det blev OS-guld 1948 och spelarna ovan hade alla del i olika utropstecken genom åren. VM-silvret 1958. VM-avancemanget 1969. VM 1974. EM 1992. VM-kvalet till USA. VM-bronset 1994. VM 2002 och EM 2004. Från klacken mot Italien till när Zlatan pensionerade Danmark.

Ska man verkligen bli en gigant i den svenska fotbollshistorien vill det till att man gör något extra i den gula tröjan. Att vinna titlar och skytteligor i utländska klubblag räcker en bra bit, men det är i den svenska landslagsdräkten man etablerar sig på allvar i historieböckerna och folks minnen.

Oavsett generation har alla svenska supportrar sina upplevelser av hur man följde de avgörande målen. Om det så är Hamrins dribblingar längs med kortsidan i VM-semifinalen 1958, Ralf Edströms nickmål, Brolins väggspel och mål i EM 1992 eller Zlatans tre mål över två playoffmatcher mot danskjävlarna.

Alexander Isak var stor i Newcastle redan innan han stod för det avgörande målet på Wembley i Ligacupfinalen mot Liverpool i söndags. Isak var där med och satte stopp för en 70 år lång titeltorka. I en stad där fotbollen är mer än religion och St James’ Park är en gigantisk kyrka som samlar över 50 000 anhängare.

Det är häftigt att följa matcherna på arenan som ligger mitt i stan och där publiken lever med som på få ställen i Premier League. Minsta tackling, rensning och insats för de svart-vit-randiga leder till jubel. Vid mål bara exploderar glädjen och det är häftigt att se på fotboll där.

Alexander Isak har ända sedan han kom till klubben bidragit med mål och sett till att man nått Champions League en säsong. Nu har han adderat en titel och man är med i jakten på en plats i Champions League nästa säsong och det mycket tack vare Isaks mål. Så numera är han en gigant i staden i nordöstra England.

Lee Ryder som jobbar på Newcastle Chronicle och bevakar klubben sa i en intervju i helgen att Isak kan bli staty. Likt Alan Shearer och Jackie Milburn. Den förstnämnde är Premier Leagues främste målskytt och vände hem till klubben, den sistnämnde var med och vann tre FA-cuptitlar.

Klart att det bygger på att Alexander Isak inte lämnar Newcastle i sommar utan fortsätter att leverera mål och helst titlar. Då kanske det kan bli en staty, men oavsett vad som sker framöver kommer Isak vara en legendar i staden efter insatsen på Wembley.

Överlag har Alexander Isak haft till stora delar en magnifik karriär om man bortser från den tuffa tiden som ung och dyr värvning i Borussia Dortmund. Han har annars presterat i AIK, i Willem II och i spanska Real Sociedad där han också var med och vann den spanska cupen. Det är inte konstigt att Isak är eftertraktad.

I landslaget går det inte heller att klaga efter starten 2017 där han blev tidernas yngsta målskytt. Några mål mot Malta och Färöarna på vägen till EM 2020 och tre fina mål i VM-kvalet till Qatar där kvitteringen mot Spanien sticker ut. Och i höstens Nations League blev det fyra mål när Sverige vann sin grupp i C-divisionen.

Ändå behöver man mer för att slå sig in bland de tyngsta namnen i den svenska anfallshistorien. VM-kvalet är en perfekt plattform för Alexander Isak att se till att Sverige får åka till Nordamerika sommaren 2026. Schweiz, Kosovo och Slovenien är en gynnsam VM-kvallottning.

Väl där finns naturligtvis möjligheter att skapa ännu mer minnen. Det bästa för Alexander Isak att han inte ensam behöver bära oket att göra mål. Viktor Gyökeres och Dejan Kulusevski är givna i offensiven och det finns gott om alternativ till dem, men Isak har mer i sig än de 15 mål han gjort på 50 matcherna för Sverige.

Att Isak bara var med på Newcastles segerfest i söndags men sedan avstod fortsatt firande för träningsmatcher mot Luxemburg och Nordirland är kanske givet. Men det säger trots allt en del om inställningen till uppdraget att spela för Sverige. Det är något han verkligen vill, vilket bådar gott för svensk del.

Det var en leende Isak som gick runt bland oss journalister på det frodiga gräset i Marbella och bjöd på avslappnade svar. Ett rejält träningspass i solen med laget, men utom synhåll för oss i medierna, var avverkat. Det gick att ta på hans tillfredsställelse i livet just nu.

Luxemburg och Nordirland är knappast landslag som skrämmer och inte heller matcher som kommer skapa de där magiska minnena, men jobbet ska göras. Alexander Isak är dessutom ensam här från supertrion i landslaget. Han har alla möjligheter att visa det som gjort honom till en frälsare i Newcastle - och förhoppningsvis framöver i Sverige.